amandasandra

Kategori: Texter

Vad händer efter gymnasiet då?

Att inte återvända till skolan efter sommaren känns verkligen helgalet och faktum är att jag ännu förnekar det. Jag gick ut i fredags, men jag tror jag har loggat in på schoolsoft hela fem gånger sedan dess. Jag vägrar radera appen, det är för tidigt. En annan sak som ännu känns lite jobbig är att ändra min Instagram- och bloggdescription. Det står nämligen att jag studerar naturvetenskap och trots att jag många gånger hunnit tänka tanken har jag beslutat mig för att det inte är dags att ta bort det ännu. Det har varit en så stor del av mitt liv i tre år och tyvärr är det därför ingenting jag bara kan släppa över en natt.

Överdramatisk? Ja, aningen.

Denna oförmåga att gå vidare kanske får det att verka som att jag inte alls har något att se framemot nu när jag är klar, men så är självklart inte fallet. Jag har vad som känns som ett helt nytt liv framför mig och jag är så peppad att det känns som att jag ska spricka. Trots detta väljer jag att stanna med en fot inne och den andra ute ur min safe zone för att helt enkelt kunna njuta av det bästa från båda världarna just nu. Jag har inte bråttom, jag har ju faktiskt hela jäkla livet framför mig!

Men, som rubriken lyder, vad händer efter gymnasiet då? Jo, rent konkret är det väl två saker som händer. Först och främst stannar jag ju hemma denna sommar för att jobba då jag, som tidigare nämnt, har fått ett sommarvikariat på det äldreboende där jag timvikarierat förut. Eftersom jag bor hemma kommer pengarna jag tjänar gå till ett sparkonto för framtida boende (och självklart lite annat kul, haha). Efter sommaren börjar alltså det riktiga äventyret och det är förhoppningsvis i ungefär mitten av augusti som jag kommer börja röra mig ifrån denna lilla håla. Jag kommer alltså flytta till Umeå för att studera vidare och såvida ingenting oväntat händer kommer jag läsa till civilingenjör inom bioteknik, en utbildning som verkar jättespännande.

Jag är lyckligt lottad, för jag har vänner som kommer följa mig till Umeå. Jag har vänner som kommer plugga civilingenjör och därmed alltid någon att falla tillbaka på om något går snett. Det känns så bra att veta att man inte är ensam. Tyvärr har jag också många fina vänner som kommer flytta på annat håll, och även några som kommer stanna kvar. Det kommer vara svårt många gånger, detta är ju faktiskt människor jag har utvecklats ihop med, människor som alla haft en betydande roll i det skyddsnät jag byggt upp under dessa nästan nitton år av mitt liv. Men det är en del av livet, antar jag, och för att själv kunna utvecklas måste jag omge mig med nya saker och sträva efter nya lärdomar.

Det faller på plats, ska du se, och det kommer bli alldeles fantastiskt. ■

Ett flak säger mer än tusen ord

Feminism - en konspiration?

Vill börja med att ägna en tanke åt vad som hänt i Manchester. Jag är med er alla. 

Ytterligare något värt att nämna är vad jag läste på SVT denna morgon. Nyheten rör ett stort antal flickor som under flera års tid har blivit sexuellt utnyttjade av deras ridtränare, något som hittills skett utan konsekvens för honom. Händelsen är hemsk och sjuk på alla sätt, och när jag läste igenom nyheten fastnade jag dessutom vid detta:

  

Alltså i vilken värld är detta okej? Helt galet hur en totalt utomstående man uttalar sig på ett sätt som inte bara skuldbelägger de utsatta flickorna, utan han passar även på att ta på sig offerkoftan i processen. Att förminska en ung flickas historia genom att bortförklara den som ett rykte är en typisk härskarteknik som används av äldre män vars maktposition upplevs hotad. 

Något som är aningen lustigt är dessutom att han använder begreppet "häxjakt" för att beskriva männens påstått utsatta situation i samhället, ett begrepp som i grunden beskriver en process som användes av den katolska kyrkan för att upprätthålla det patriarkat vi än idag tampas med. Ironiskt? Något. 

Detta uttalande gjordes för några år sedan, och lite längre ned i artikeln kommenterar han själv detta uttalande. Han påstår att det är det dummaste han sagt i hela sitt liv. Det är visserligen bra att han insett sitt misstag, något som bör respekteras, men rättfärdigar detta händelsen? NEJ! Kvinnoförtryck och sexism är aldrig okej, oavsett om det var tio, hundra eller tusen år sedan. De utsatta flickorna måste inte bara leva med vad våldtäktsmannen utsatte dem för, de måste även hantera det faktum att skyddsnätet i samhället svek dem, endast för att en annan man misstog feminism för en konspiration vars enda syfte är att krossa alla världens män.

Kom igen nu, världen. Nu är det dags för alla att ta sitt ansvar. #HeForShe

Upp